Bloggen har tyvärr legat nere ett tag. Anledningen är att vår bostadsrättsförening har haft en seg och ganska jobbig tvist med Riksbyggen – något som förhoppningsvis börjar närma sig sitt slut nu. Efter att vi i föreningen upplevt flera allvarliga avsteg från avtalet valde vi till slut att häva det. Riksbyggen är ju en stor aktör i Sverige med över 4 000 bostadsrättsföreningar som kunder, så att säga upp ett avtal med dem är inget man gör lättvindigt.
Hur allt började
Det som till slut fick bägaren att rinna över var när jag – efter alldeles för lång tid – upptäckte att vår prismodell för snöröjning hade ändrats, utan att vi i bostadsrättsföreningen hade godkänt det. Kostnaden för snöröjningen steg från cirka 26 000 kronor 2022 till ungefär 73 000 kronor 2023, och det fortsatte ligga på en mycket högre nivå även året därpå.
Länge förstod jag inte varför. Först när jag gick igenom gamla fakturor under 2025 såg jag vad som hade hänt: prismodellen hade ändrats från timdebitering till “pris per gång”.
Tidigare betalade vi till exempel 425 kronor för 30 minuters sandning per gång. Från 2023 blev det 950 kronor varje gång, oavsett tid. Samma sak med snöflyttning – tidigare 425 kronor, sedan 950 kronor under den nya benämningen “snöplog”.
Andra typer av arbeten debiterades fortfarande per timme, så det var uppenbart att något hade ändrats just kring snöröjningen.
När jag räknade på allt uppskattade jag att föreningen kan ha betalat upp till 73 000 kronor mer än vi borde ha gjort under åren 2023–2025. Det är svårt att säga exakt eftersom vi inte fått ut underlag för hur ofta de faktiskt varit här – något vi försökt få tillgång till, men inte fått trots att vi enligt lag har rätt till det.
Flera andra problem
Snöröjningen var tyvärr bara en del av problemet. Vi upplevde även bristande tillsyn och dokumentation av fjärrvärmeanläggningen, vilket innebar säkerhetsrisker, samt brister i utomhusskötsel – gräsklippning och ogräsrensning som inte riktigt sköttes som det skulle.
Till slut kände vi att det inte gick längre. Allt förtroende var borta, och vi beslutade att häva avtalet. Men det togs inte emot särskilt bra. Vi fick mejl där man ifrågasatte hävningen och menade att vi “hittade på” avtalsbrott. Personalen fortsatte dyka upp trots att vi skriftligen meddelat att avtalet var hävt.
För att dokumentera det som hände gjorde jag två polisanmälningar, och fick även be personalen lämna platsen vid ett par tillfällen. Situationen blev så pass besvärlig att vi till slut kände oss tvungna att vända oss till företagets vd. Efter det fick vi äntligen ordning på situationen, och några dagar senare lämnades nycklarna till föreningen tillbaka.
Fortsatt tvist
Tyvärr slutade det inte där. Kort därefter tog företaget hjälp av sin jurist, som hörde av sig till mig. Enligt dem var hävningen obefogad, och de lade ned runt 30 timmar på juridiskt arbete – motsvarande cirka 49 000 kronor.
De menade också att vi skulle betala drygt 20 000 kronor för handskottning som inte hade fakturerats tidigare, trots att snöröjningsavtalet redan var jämkat och avslutat kostnadsfritt. Till slut skickade de en faktura på cirka 125 000 kronor, där de bland annat krävde ersättning för utebliven vinst. Den fakturan valde vi förstås att bestrida.
Vändpunkten
I det här läget kände jag att det fick vara nog. Jag mejlade deras jurist och påminde om ett tidigare mejl från deras egen kundansvarige, där han skriftligen hade bekräftat att faktureringen faktiskt hade ändrats. Han skrev bland annat:
“Det stämmer att de första fakturorna som vi skickat är specificerade med timmar. Detta har blivit fel då vi normalt fakturerar ett pris/gång och inte timmar. Priset har därmed blivit lägre men det är ingenting vi kommer att debitera i efterhand. Att mäta tiden är inte aktuellt eftersom vi fakturerar per utförd snö- och halkbekämpning.”
Efter det blev tonen lite annorlunda. Plötsligt var de intresserade av att boka ett möte för att försöka hitta en lösning. Tidigare hade jag upplevt att kommunikationen mest handlat om juridiska argument och inte om att faktiskt lösa problemet.
Jag skickade därefter ett mejl där jag klargjorde att vi har gjort polisanmälan för att dokumentera händelserna, samt att vårt ekonomiska krav på ersättning kvarstår. Det har nu gått över 10 dagar utan svar – och kanske är det inte lika intressant att återkoppla när kravet ligger åt andra hållet.
Ett råd till andra föreningar
Jag skriver inte det här inlägget för att skapa konflikt, utan för att varna andra föreningar. Om ni också har sett stora prisförändringar för snöröjning eller halkbekämpning – särskilt om ni har Riksbyggen som förvaltare – ta en extra titt på era fakturor och avtal. Det kan löna sig.
Så här i efterhand får man nästan beundra hur smidigt prismodellen lyckades ändras utan att jag märkte det direkt. Men min personliga uppfattning är att företag som väljer att hantera kundrelationer på det här sättet – med långa avtal och juridiska processer i stället för dialog – riskerar att tappa förtroende på sikt.
Slutligen
Jag vill passa på att varmt rekommendera vår advokat, Viktoria Herbring Wååg (Herbring Wååg Advokatbyrå – Affärsjuridik i Dalarna). Hon har varit ett otroligt stöd – professionell, kunnig och med ett stort engagemang.
Ärendet är fortfarande inte avslutat, även om det nu har gått 44 dagar sedan hävningen. Men till er andra som kämpar med liknande problem vill jag säga: håll ut. Låt inte orättvisan segra.
Bloggen ligger fortfarande lite på paus av flera anledningar – men kanske kommer det fler inlägg framöver.
Tills dess: ha en riktigt fin kommande vecka! 😊
